Jag kan inte prata, tänka eller längre veta hur jag ska vara.. Jag vet nu att du inte alls fick den frid du förtjänade med en gång.. Hur kunde allt gå så snett, hur kunde du bara lämna oss kvar i denna grymma värld.. Jag vill att du ska komma tillbaka..

Jag gråter i min tysthet, saknaden är så stor att jag inte längre vet hur jag ska gå vidare..Du var min lillebror, min lilla, älskade lillebror.. Jag kan inte gråta, inte skrika och inte tala högt om mina känslor..Jag hade en önskan och en tanke hela tiden och de var att du fick somna in utan smärta..

Inte ens de fick du.. Du levde din sista tid i livet i smärta..

Jag sitter i bilen på g hem från mina svärföräldrar och mina tankar har enbart varit hos dig hela kvällen. Jag tänker så de gör ont i min kropp och själ.. Jag är så ledsen över att du inte finns kvar längre, att inte jag får dela fler fina och roliga stunder med dig..

Nu är de 7 veckor kvar innan ditt minsta syskonbarn komner till världen, Jag vet att du längtade och var oerhört glad för min skull.. Jag hade velat att du fick se bebis, att du fick chansen att lära känna detta barn..

Jag vet att även denna lilla sparvel hade älskat dig..

Jag saknar dig, william o kevin saknar dig, jag vet att alla som fick lära känna dig, saknar dig..

Om jag bara fick flyga upp till dig och ge dig en kram och säga att jag älskar dig...

För de går inte en dag utan att jag saknar dig och har mina tankar hos dig..