Hon, ja just hon!

hon sa inget, utan bara tittade ner i marken.

Ingen skulle någonsin förstå eller någonsin bry sig.

Vad skulle hennes nya namn vara?

Var skulle hon bo?

Nej, ingen skulle någonsin mer få veta något.

Alla runt henne hade försökt att dölja det förflutna, det som gjort att hennes liv förändrats.

Hon kände sig död.

Att gång å gång vakna med mardrömmar.

Hon grät och stod tyst ett tag.

-humm, du ger mig ingen lycka du; sa hon

-mmm, vad menar du? ;sa en gammal man

-Ja står och gråter och du bara ser på; sa hon

-humm, du är en underlig flicka; sa han

Mannen som hette gösta gick fram till vattnet och tog av sig skorna och doppede sin ena potatsliknande stortå.

-burr, här var det minsann kallt.

-mm; svarade hon och gick bort till tåget.

Här kan jag vila tänkte den lilla fickan.

Hon grät och lyssnade till fåglarnas kvitter.

hon skulle stå och vänta på att nästa tåg skulle komma.

hennes hand gled ner i hennes ficka på hennes ljusblåa byxor.

hon tog snabbat upp handen ur fickan och i handen hade hon en liten tablett.

Hon gick tillbaka till vattnet och fyllde handen med vatten och stoppade tabletten i munnen samtidigt som hon öste in vatten från sjön. hon gick nu snabbt tillbaka till spåret.

snart skulle hon inte känna något. inte ett dugg när tåget snart skulle rulla över henne och hennes lidande och liv skulle vara slut.

hennes tårar föll nu som floder ner för hennes kinder.

-förlåt mamma, förlåt pappa och förlåt alla som funnits i mitt liv för att jag funnits.

Hon tänkte på första gången hon cycklade runt och skrattade i solen.

Nu låg hon på spåret och snart var livet slut.

-Förlåt för att jag nte var nog mycket värd för att finnas för.

-förlåt för att jag inte kunde ge er mycket mer i livet.

- ni tog allt jag hade kvar, kärleken och känslorna.

nu fanns hon inte kvar mer, bara hennes blodiga tröja låg kvar vid spåret.

Hennes kropp var bara små bitar och ingen skulle någonsin mer få ge henne det liv hon förtjänade.

 

toves-tankar

25 juni 2013 20:53

Så ont det gör. Förmodligen kände kim det som flickan i berättelsen. Man önskar klockor kunde vridas bakåt. Att livet vore enklare.

http://toves-tankar.bloggplatsen.se

Helena Birkeland

26 juni 2013 17:25

Det är svårt att förstå, att inte veta vad andra tänker. Det är jobbigt att inte se innan döden. Nej ingen som bestämt sig för att flytta till änglarna, vinden och solen kan någonsin bli hjälpt. Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Förlåt. Förlåt för hårda orden jag gav dig Förlåt för tårarna och svagheten jag gett dig Förlåt för åren jag inte kan radera från ditt minne Och förlåt för svagheten jag visat.   Förlåt för att jag aldrig gjorde dig stolt utan gjorde dig ...

Förlåt. Förlåt för hårda orden jag gav dig Förlåt för tårarna och svagheten jag gett dig Förlåt för åren jag inte kan radera från ditt minne Och förlåt för svagheten jag visat.   Förlåt för att jag aldrig gjorde dig stolt utan gjorde dig ...

Hej på er!  Det var så längesen jag skrev, men nu ska jag uppdatera lite.. Nu har jag 6 st egna Jo då och denna lilla kille är vårat nyaste tillskott.  Lilla Elliot, så rar på alla sätt och får en att bli helt varm i kroppen av han kärlek och g...

Om jag bara visste hur ja ska prata.. Hur ja ska få ur mig orden som tänker på..  Just idag är det en sån där dag då jag inte får ur mig något..  Ja försöker tro mig.. Ja gör verkligen det.. Jag tror ingen vill höra vad ja tänker på, vad ja k...

Hej på er. Ringer 1177 för att få en tid att ta ut spiralen.. Jag mår illa,spyr och har ont.. Jag orkar inte mer..  Påminnelser om vad som hänt mig är konstanta och skapar i mitt huvud konstanta svackor i humöret..  Jag ber om en tid att få kom...