Hej på er <3

Nu börjar det dra ihop sig och bli nervöst i min mage!

Imorgon packas allt, lite städning och sen ge sig iväg till Munkfors...

För att sedan ta och bege oss mot Göteborg! 

Onsdag ---->

08.15 Ligger jag på OP bordet!

Idag känner jag mig bara trött och stessad inför vad som komma skall.. både det roliga och krävande..

Jag hoppas att dagen imorgon ger många bra besked och att färden mot Göteborg  blir minst lika bra.. 

Måste bara...

Jag måstr säga att.. eller snarare skryta om att jag slagit personligt rekord i armhävningar idag!!!

Jag är så stolt över mig själv!

Just när träningen börjat så måste jag sluta.. :( 

Nu kommer jag inte få lyfta skrot på veckor.. :(

Jag har bakat och grejat idag och är faktiskt väldigt nöjd med mig själv!

Lgh blev städad, kläder fixade med och massa annat skojsigt :-P haha.. 

Barnen fick leka med kompisarnas tvilling döttrar, dom är så sööta! :) <3

Imorgon kommer min sötnos victoria och jag längtar !!! Goaste tjejen! 

Nej med detta vill jag bara säga att jag önskar er en underbar kväll! 

Puss & kram till er ♥♥

snart snart snart..... är det bara 4 dagar kvar till min älskade OP ♥

Shit jag längtar och känner mig sper upprymd ♥

På tisdag ska jag tvätta mig med "tvålen" och tidigt tidigt på onsdag morgon. :-)

Helt galet och jag börjar bli suuuper nervös!!!!!

Men känner ändå att detta gör mig den lyckligaste!

Kollade med killen om vi hade några slantar kvar innan op å det hade vi så jag kan köpa lite kläder att ha på mig efter op!

Även om jag köpt några så behöver jag ett par tröjor att dra igen som jag inte behöver dra över huvudet . ;-)

500 cc bekräftat och klart! 

Tvålen hemma och väntar å öronproppar för att skydda öronen så jag inte blir döv.

Ja det är allt saker att göra.

Ja så åter igen!

Jag måste vinna över min sorgsenhet, övergivenhet och bekymmersamhet..

Jag är ju den jag är och borde alska det istället för atr försöka hitta massa fel på mig själv.

Det finns ju massa underbara och älskade i vår närhet som tycker om mig för den jag är!

Så många fina och underbara! 

Nej nu ska jag sova lute, men ha en underbar kväll och puss på er !♥♡♥

Hej på er!

En del sorgliga/ledsamma inlägg har det blivit här, men nu kommer jag försöka skriva lite om lyckliga, fina och skojiga stunder. Jag vet att jag skriver blandat, men det kommer från hjärtat.

Idag har dagen trillat fram, långsamt men framåt. Jag har plockat och städat, grejat och försökt läka mitt ansikte. Nedrans utslag, men jag ska ta en suuuper kur i ansiktet så det läker innan min op.

Ja så kan jag stolt meddela att det är 6 dagar kvar innan min OP :D

Jag är nervös så jag vill gråta blod.. hahaha..

Men har fått stöd och massa omtankte kring detta och folk förstår verkligen vad jag menar när jag säger varför jag vill detta.

Jag viiiiiill och ingen har tvingat mig till detta!

Jag är så glad att om mindre än en vecka sitta med nya, snygga och efterlängtade tuttar!

Jag ska träffa min älskade faster efter op och vi ska mysa med skumpa och bara vara! Hon är den som verkligen peppat och varit glad för min skull, hon är den som fått mig att tro på mig själv. Jag älskar henne och hon är så underbar människa.

Idag har jag iallafall inhandlat Descutan på apoteket...

Ja så var det snart dax att tvätta sig med detta.. dagen innan och samma dag, 2 ggr per dag.

Ja nu är ju allt klart..

Kanske skulle man ringa hotellet och boka det innan så man har ett rum?

Framförhållning är jag säääämst på, men det ska väl inte vara omöjligt att fixa!

Ja just det!

Dom ringde från kliniken och frågade mig om jag ville bekräfta storleken och undrade om jag hade frågor innan op..

Tror hjärtat hoppade hundra ggr och jag insåg åter igen att Nu snart är jag dä!

Nu ska jag ta en paus från skrivandet och reflektera över livet..

En till rolig sak...

ca 1 kg tyngre efter OP ;)

haha....

Ha det så bra ikväll.

Kanske kanske kanske.... skriver jag ett till inlägg...

Puss love ya!

Denna konstanta smärta!

Jag känner mig tom på ord och en saknad av känslor.

Jag valde inte att vara någon som stod brevid och offrade massor.

Ingen såg känslorna jag hade och ingen såg vad jag gjorde.

Att jag tog avstånd från människor som sög min energi och sårade mig gång på gång.

Dom som sårat, gjort mig förtvivlad och ledsen ser inte det!?

Att jag inte kunnat sova om nätterna, känner mig stressad och trängd bryr sig ingen om.

Folk har tydligt visat att jag inte är vatten värd och jag kan inte förlåta.

Min barndom sög energi och gör fortfarande, mobbningen som varit i alla år har tagit så mycket av mig och nu de här. Jag är knäckt på så många plan och hur ska jag någonsin kunna förlåta. Snälla hjälp mig se hur jag ska kunna förlåta..

Min familj är prio ett och vi måste finnas för varandra.

Vem vet vem jag är? 

Kan ni säga hur jag är som person?

Jag vill väl ändå tro att jag är en kärleksfull, omtänksam och lyssnande människa..

Jag börjar tvivla på mig själv och vill bara få ett hopp.

Tårar bara rinner ner för mina kinder...

Hur kunde allt bli så fel..? 

Jag vill bara flytta och slippa allt. Finna friden i min familj och bara vara ifred.. 

Kan ingen bara låta mig vara ifred...

Är detta verkligen rätt?

Rätt att kränka, förtrycka och förnedra en människa? 

Mår man bra av att låta människor känna sig mindre än en själv?

Jag älskar min familj, mina barn och min kille!

Jag står upp och lever för min familj.

Hur kan man bara vara så egoistisk och försöka förstöra en hel familj?

Ska jag tänka på andras familjer och hur förstörda alla blir, när jag får ett hemskt beteende tillbaka och försök att försöra min. 

Jag är och har aldrig ALDRIG ALDRIG... FÖRSTÅR NI? .... ALDRIG velat såra eller föratöra för någon.

Ja mobbning mot mig är också ett faktum som tar hårt! Jag vill berätta för alla!

Jag lever i ett förtryck av vuxna människor.. 

Får man verkligen göra så här utan att det är förtal? 

Mina ögon är som svarta hål, mitt ansikte har fått utslag och blemmor överallt och jag sover inte om nätterna..

Nej jag mår inte alls bra av detta..

Skönt att skriva av mig lite! 

Tack till en speciell tjej som skriver till mig här på bloggen! Som ger och ger fast hon inte har mycket energi själv i bagaget.

Min familj, barnen och mannen i huset är mitt allt! <3

   Jag vet att vintern snart är här, då kommer kylan och mörkret kommer lägga sig!

Ljus ska tändas och soffan ska fyllas med mina barn och älskling!

Filtar fram och bara kramas! <3

Barnen kommer vilja äta godisar och mumsigheter för julen är nära när kylan kryper på!

Vi var inne i butiken och handlade godis och hittade polkagrisar, vilken lycka!

Snart är det JUL, min 24-års dag och min 1 åriga förlovningsdag <3

Ja massa att fira och så lite tid!

Men på jul ska barnen vara lyckliga!

Jag älskar att skriva och uppdaterar gärna varje dag!

Jag känner mig så glad att få dela av mig av alla stunder av mitt liv!

Nu blir det natten, men jag skriver i morgon! <3 Kramar å Natti <3

Jo fast ne!

Till alla Mobbare!

Jag undrar om ni tänkt på vilken skada ni gör/gjort?

Att dom ni slår, skriker klåp ord och trampar på kanske har ett liv utanför skolan?

Har ni tänkt på att den kille/tjej ni mobbar kanske har det dåligt hemma?

Vet ni va många procent som tar livet av sig varje år pga sådana som du?

Inte jag heller.. men jag läser om alla dessa hela tiden.

Tycker ni att era liv är viktigare än andras?

Måste man vara som du för att duga?

Vad är det som gör er sugna på att mobbas?

Vilka är ni att dömma gällande vilka som duger och ej?

TIDEN PÅ SKOLAN!

Vill ni att folk ska dö för att ni ska förstå allvaret?

Dejeskolan måste vara sveriges sämsta skola, eller var när jag gick i skolan!

Dom märkte inte av mobbningen bland eleverna!

Lärarna gjorde inget fast man bad om hjälp!

Ringa hem till föräldrarna till dom mobbade?, skojar ni? Vad fan ska det hjälpa?

Inte tog lärarna reda på vad mobbarna gjorde utan dom mobbade fick skulden.

Jag minns en speciell dag, en dag då jag och en anna liten tjej på skolan blev inlåsta i en soptunna. En sådan som satt på husen. mobbningen hade pågått länge på oss!

Den andra tjejen tvingades flytta till annan ort och skolan gav mig skulden!

Ja så fortsatte mobbningen på mig och mobbaren kunde fortsätta sin tortyr.

En annan kille som blev så mobbad på skolan så han drog näven genom rutan och blodet bara rann, ja han klassades som knäpp och skickades hem..

Ja undrar varför mobb-offer tar sina liv? Kanske på grund av skolans brist på koll!

Ja Ni som mobbade mig på skolan eller alla dom skolor jag gått på, hoppas ni vrids i plågor idag! Ni förstår, att mobba mig var ett misstag!

Ni ska veta att ni gav mig ångest, panik attacker, förstörde mina syskon, hjälpte till att ta livet av min lillebror och gav mig ätstörningar!

Men detta kanske får er att känna er som bra människor, men det är ni inte!

Spelar ingen roll att ni är vuxna idag, ni får stå för vad ni gjort!

Tänk Innan Ni Handlar!

Jag blev kamrat-stödjare fast att jag var EXTREMT MOBBAD!

Ni kan förändra och förbättra! <3

Idag!

Livet är bara svart eller vitt!?

Jag vet inte längre vad jag ska tro, jag har slutat tro.

Jag är inte vad en del tycks tro?!

Jag har vandrat en lång väg i livet!

Jag flyttade många gånger, blev misshandlad (psykiskt/Fysiskt), sex-utnyttjad,mobbad i skolan, instängd i vråer och grät mig igenom större delen av min barndom!

När jag blev äldre träffade jag killar som inte alls ville mig väl, som fick mig att känna mig som en minimal människa!

Åter igen tårar!

Jag gjorde så mycket dumt, lät mig själv gå med på saker mina vänner ville och inte jag!

Jag tänkte många gånger bara ge upp och låta livet gå till spillo.

Jag tillhörde ingen, inget gav mig lycka och jag sögs ner i ett svart hål.

Jag har rest mig upp flera gånger trots allt som hänt.

Jag har saknat glöden, orken och allt där till.

Jag har ställt upp för alla runt mig och låtit mina egna spöken vänta.

Jag har varit omtyckt av många människor.

Visst att man ej kan komma överens med alla, men det är väl så livet utspelar sig.

Jag har smakat på att vara hatat och det är inget någon skulle behöva uppleva!

Inte en gång, inte två gånger.. utan flera gånger där till!

Jag vill inte hata massa människor eller bara tycka illa om dom.

Men är jag dömd att tycka synd om alla, förlåta alla och alltid bli sårad själv?

Varje gång jag tagit ett steg från någon som sårat mig eller min familj så har jag varit boven.

Hur kan man säga att "folk är som dom är"?

Vad är jag då?

Det finns många jag gillar, men få som verkligen får komma mig in på livet!

Jag vägrar bli sårad!

Idag fick jag höra att jag är sjuk..

Att jag är sjuk, sjuk i huvudet.. dum i huvudet.. ja att jag manipulerar människor runt mig och att många hatar mig!

Jag stod kvar och lyssnade, men jag föll inom mig!

Jag har ju aldrig velat såra någon.. Ja vill inte såra någon!

Jag må varit utsatt för mycket, men jag skulle aldrig använda det för att göra andra illa.

Jag har en dröm!

En dröm om att hjälpa andra utsatta människor!

Att lyssna, krama och bara finnas som ett stöd i livets fall.

Nej usch, jag skulle aldrig kunna såra någon så.

När stopp?

Jag undrar när det tar stopp?

Hur många gånger ska folk få såra, vara otrevliga och få andra människor att gråta!

Jag tar inge mer! Jag har bestämt mig för att sluta ta mer skit!

Jag vill inget annat än att kunna älska och njuta av livet!

Jag lever nu och det tänker jag göra även om folk försöker förstöra mitt liv och splittra min familj...!

Jag vet vilka ni är!

Hur sjukt kan det bli?

Hur kan man göra så här mot oss?

Vi vill ju bara vara en familj och inte känna att vi är styrda av andra!

Barnen måste få det bra snart!

Det är inte bra när barnen inte får lugnet, alla stress ni ger förstör barnen!

Alla i familjen påverkas!

Ni är inte så smarta när ni snackar åt ett håll och vänder kappan när nästa kommer.

Men jag biter ihop som jag gjort länge!

Ni kommer inte åt barnen, min familj!

Vuxna människor som gör så att barnen drabbas och inte kan se det man gör och kämpat för i några år!

Nej vi klarar oss så bra!

Jag har människor i mitt liv som jag älskar jätte mycket!

Fina & Underbara människor!

Dom gör inte livet bara svart & Vitt!

Puss & kram till er läsare!