Hej på er!

Ja nu har det varit många turbulenta år, jag har tagit steget att få hjälp att bearbeta allt jag varit med om.

Det har varit en lång och svår resa, men jag har kämpat mig upp.

Jag är inte ända upp, men en dag ska jag vara det.

Jag ska få någon att prata med och det känns så skönt, som om mitt nya liv börjar. 

Snart är det dags att få ett första möte med en psykolog som ska skrynkla rätt min hjärna. 

Det som inte känner mig ser mig som någon annan än vad jag är.

Bekymmerslös och glad.. 

Jag vet att jag behöver prata, men så finns ändå känslan som säger till mig att inte öppna upp.. för såren gör så ont.. rädd för att gråta, rädd för att någon ska döma mig. Jag har haft det så svårt och allt gör så ont.. 

Känns som om saker händer hela tiden och vänder upp och ner på min värld.. så många man trott varit mina vänner,riktiga vänner.. men sådana svek och så hemska saker som gjorts mot mig.. jag gråter i smyg så att ingen ska se.. jag vill inte att någon ska tycka synd om mig.. jag vill bara vara förstådd. 

Fira valborg idag så nu måste ja avsluta.. men alla ni som läser detta. Tack för att ni tar er tid. 

Skriv gärna en kommentar ♡ 

Jag önskar er alla en fin valborg ♡ 

♡ Puss & Kram FRÅN mig ♡