Ångest i hela kroppen.. 

Hur kunde allt bara bli så här..

Det sägs att man straffas för sina synder... 

Men jag undrar vem eller vad jag gjort som är så illa så jag förtjänar det som hänt mig.

Jag kämpar på.. 

Jag älskar livet och jag älskar mina barn.. 

Jag tänker ofta hur mycket ska man orka, men människan är fascinerande som klarar så mycket.

Jag tänker inte ge upp och det kan ni ge er på. 

Å sen tänker jag på allt jag vill göra, vilken väg i livet jag vill ta och allt spännande jag vill ta med barnen på. 

Det finns få människor som finns i mitt hjärta.. men de betyder så sjukt mycket.  

Jag ska fixat lite måsten och det gör att mitt huvud inte är lika fullt och inte allt känns så stressigt. På fredag ska jag lätta mitt hjärta.. då kommer troligen tårar falla och hjärtat gå i tusen bitar.. men så är det.. man måste bygga upp sig själv.. det är viktigt för mig och mina älskade ungar. 

Ja nu ska jag kolla på film med D... kärlek ♡

Hoppas ni får en mysig kväll ♡