Hur många ggr per da kan det vara möjligt att man behöver städa? Tar det aldrig slut?

Jag sitter här och funderar på hur jag ska hinna med min lista av saker:

Jag ska hinna till IKEA och handla barnstol, glas och något annat som jag nu glömde..FÖRVARING VAR DE JA!!!

jag ska till Läkaren för att kolla mina plommon liknande förjävliga Cancer bölder på äggstocken.. men va fasiken.. haha.. vet ju inte ens om det är det, cystor var det iallafall, kan ju ha försvunnit efter grav (Theodore). Inget att vara bitter över om man inte hinner.

Sen har man all städning och tvätt.. ja Hur fasiken hinner alla med?? jag städar å städar och städar varje dag...

Å ska handla lite kläder inför OP.. 16/10-2013 är snart här..

Ja å barnen ska så klart ha allt dom behöver.. Men det är ju dom som kommer först, men hur ska man hinna med sig själv då och allt annat.. Ja nää, konstaterat, jag får helt enkelt bara försöka.. PRIORITERA som alla säger.... over and out...

Hey you

Jag har haft en blandad dag av känslor då jag saknat och sänt kärlek till min bror.... ja om det nu är möjligt.. att sända kärlek alltså?!  ljus i hela lgh är tända iaf :)

Ja nu sitter jag här i tutt fantasin och verkligen längtar efter mina bobiiiisar

jag har snackat med många andra som delar med sig om vad dom ska göra och det är kul.. Riktigt kul.. tänk att mina forums vänner pratar med mig och glädjs mer åt att jag ska göra nya bröst än mina "riktiga vänner"....???

Ja dom är underbara å goa mina forums vänner! Så otroligt roligt att följa deras tid till deras nya liv <3

Ja nu blir det att nanna för min minsta son har äntligen somnat

Hej där ute!

Ja snart är det dags för min efterlängtade bröstoperation... Jag lääängtar!

16/10-2013 Blir det OPA sig :)

Här ska jag berätta om min färd fram till min OP och tankar runt detta och även efter.

Den 7/9-2013 Konsultation!

Nu har jag varit på konsultation, det var spännande och roligt.

Shit va man var nervös innan man gick in, men när jag kom in fick jag ett hjärtligt bemötande av sekriteraren (Helena) och fick fylla i mina hälso papper :). Sen fick jag gå in och träffa min kirurg Peter Tarnow, jätte trevlig och gav mig massa info inför operationen.

Jag fick fota min överkropp, han mätte brösten och klämde och kände. Sen fick jag prova implantat i olika strl.

Vi betämde att jag skulle ta 500cc High Profile Mentors "Gelehallon", alltså ej släta :P

Jag blev nöjd och gjorde även ris testet hemma. (1dl= ca 100cc )(100cc= ca 1 bh strl).

Någon som vill fråga något så svarar jag gärna på detta :)

HP(High Profile) innebär att dom har högre projektion, dom är större på höjden än på bredden.

Moderat/Normal Profil           High Profile

Hon, ja just hon!

hon sa inget, utan bara tittade ner i marken.

Ingen skulle någonsin förstå eller någonsin bry sig.

Vad skulle hennes nya namn vara?

Var skulle hon bo?

Nej, ingen skulle någonsin mer få veta något.

Alla runt henne hade försökt att dölja det förflutna, det som gjort att hennes liv förändrats.

Hon kände sig död.

Att gång å gång vakna med mardrömmar.

Hon grät och stod tyst ett tag.

-humm, du ger mig ingen lycka du; sa hon

-mmm, vad menar du? ;sa en gammal man

-Ja står och gråter och du bara ser på; sa hon

-humm, du är en underlig flicka; sa han

Mannen som hette gösta gick fram till vattnet och tog av sig skorna och doppede sin ena potatsliknande stortå.

-burr, här var det minsann kallt.

-mm; svarade hon och gick bort till tåget.

Här kan jag vila tänkte den lilla fickan.

Hon grät och lyssnade till fåglarnas kvitter.

hon skulle stå och vänta på att nästa tåg skulle komma.

hennes hand gled ner i hennes ficka på hennes ljusblåa byxor.

hon tog snabbat upp handen ur fickan och i handen hade hon en liten tablett.

Hon gick tillbaka till vattnet och fyllde handen med vatten och stoppade tabletten i munnen samtidigt som hon öste in vatten från sjön. hon gick nu snabbt tillbaka till spåret.

snart skulle hon inte känna något. inte ett dugg när tåget snart skulle rulla över henne och hennes lidande och liv skulle vara slut.

hennes tårar föll nu som floder ner för hennes kinder.

-förlåt mamma, förlåt pappa och förlåt alla som funnits i mitt liv för att jag funnits.

Hon tänkte på första gången hon cycklade runt och skrattade i solen.

Nu låg hon på spåret och snart var livet slut.

-Förlåt för att jag nte var nog mycket värd för att finnas för.

-förlåt för att jag inte kunde ge er mycket mer i livet.

- ni tog allt jag hade kvar, kärleken och känslorna.

nu fanns hon inte kvar mer, bara hennes blodiga tröja låg kvar vid spåret.

Hennes kropp var bara små bitar och ingen skulle någonsin mer få ge henne det liv hon förtjänade.

Jag minns och jag saknar..

Jag hoppas på att snart komma iväg till minneslunden och tända ett ljus <3

ett år sen jag var där, en evighet och en längtan och oerhörd saknad.

Jag har tänt ljus, men det är inte samma sak.

Vill iväg utan barn, kanske lite egoistiskt tänkt, men barnen triggar upp varandra och det blir liksom inte en stund att minnas.. Jag vill bara sitta där en iten stund och känna vinden blåsa tag i mitt hår och se ljuset brinna och se en vacker jämn låga glittra..

Snart så kommer jag iväg och får tända mitt ljus, men som sagt så har året bara pyst iväg och jag har inte kommit iväg ännu..

Idag har vi pysslat och målat massa, även min lilla ettåring.

Min kamera på telefonen har pajat så jag kunde inte ta bider på alla barnen när dom var duktiga och målade så fint.

William, min snart 6 åriga son har blivit så stor, han kan så mycket och får sin lilla mamma att känna sig så gammal. :)

Kevin & Lucas har varit riktiga "emil i lönneberga" barn idag, gjort allt som dom inte fått och försökt riva och riva ut allt. Men jag antar att man ska behöva ha sådana dagar också.

Lilla Alexander har mest varit gosig, duktig och haft en lung dag, men det ska väl vara så att dom byter av varandra vissa dagar.

Ja man får väl lov att säga att det finns dom som har det värre. ;)

Ja en kaos och bra dag,  har det varit idag.

Jag ska försöka ringa alla samtl till alla som måste göras, det är inte lätt att hinna med, men jag måste ju.

Tiden stannar ju inte upp bara för att min hjärna väljer att göra det i mellanåt.  

Nu är det snart dax för kvällsmat och läggning av alla barnen, mycket som måste göras innan det är klart så det är lika bra att sätt fart, innan dom börjar rycka i ärmarna efter mig.

God natt å ha det så bra alla läsare!

http://youtu.be/CJCKWGhL_aQ

Min lillebror <3

En älskad, sprallg, full av energi och för evigt saknad.

Dom som vill kan gå ut och kolla på klippet, det finns också andra klipp.

Kim Lindqvist, 17 år gammal. du skulle fylla 18 år den 16 feb  2011 och berättade flera gånger om att du längtade till du skulle få en egen lgh. Du Skyddade jämt alla andra och hade ett hjärta som ingen annan. Ditt skratt ekar i mitt huvud och fyller mitt hjärta och själ med värme. Jag kan blunda och minnas stunder som för evigt kommer att ligga kvar <3  min lillebror är saknad av mig, mina barn, släkt, vänner och bekanta. Han gjorde ett intryck som ingen kunde låta bli att älska, många bus och mycke påhitt som inte alltid gick hem hos alla slätade han över med sitt skratt.

Han rörde om i allas hjärtan, han var för snäll och så älskad!

Ord som han sa:

"du är så liten och jag så stor, jag ska ta hand om dig och nåde den som gör dig illa"

"jag vet att han är bra för dig och aldrig skulle göra dig illa" (Men tyvärr gick inte allt som det skulle och jag gjordes illa.)

" får jag ingen kram syrran, jag älskar dig"

Den 4 dec 2010, vi firades min son som fyllde år. Vi hämtade Kim och han var så ledsen över att inte ha köpt något, så han fick ta ett paket som jag hade och ge till William.

Vi firade, skrattade, käkade tårta och öppnade massa peket <3 vi hade det så mysigt och snart efter så skulle min syster och hennes man hem, så lillebror åkte med. jag stod och tittade på lillebror när han kramade om william och kevin. Jag gick fram och tackade dom för att dom ville vara med och fira honom och så kramade jag om lillebror och sa att jag älskade honom. "jag älskar dig" viskade han tillbaka..

Detta var sista gången jag träffade min lillebror, men ingen kan säga att jag har slutat sakna hans kramar, hans skratt och hans ord. Han gav mig ett nytt sätt att se på livet efter han lämnade jorden.

Ta vara på dom som älskar dig och dom du själv älskar.

Var med dom som får dig att må bra och ta vara på alla stunder du får med dom som älskar dig <3

vi kom in i rummet och hälsade på alla, folk hälsade tillbaka, jag ställde mig vid stolen som stod i köket intill fönstret.

Alla började ropa, låt den gravida sitta, flytta dig bort, lyft dig från stolen. Jag satte mig en kort stund..

En stud senare kliver en bekant in i rummet, en som har gjort mig så illa, som har kränkt mig, som har hjälpt andra att förnedra mig. Jag orkade inte sitta kvar, så jag böjde mig fram och pratade med en annan bekant och viskade i hennes öra. Följ med mig ut och rök? kort efter nickde hon och reste på sig.

Nu reste jag på mig och gick ut mot hallen för att hämta min jacka, när jag nästan är i hallen så paserar jag denna andra bekanta som gjort mig så sårad, hon tittar inte på mig, hon hälsar inte på mig, utan bara går förbi.

En stund senare när jag åter igen står i köket och lutar mig mot väggen, så kommer yttligare en in i rummet och gapar att jag inte hälsar på denna person som inte behandlat mig väl, som har förnedrat mig och sårat mig på så många plan, jag förnekade att jag inte hälsat på henne, jag sa att jag nickade mot henne. jag ville inte prata om det, jag ville bara låssas som inget hade hänt..

Men jag funderade hela tiden på om jag inte hade rätt att få min ursäkt och om det bara var så att jag skulle hälsa och ha en skyldighet till det.. jag tappade genast orken och började luta mig mot väggen, sedan skönk jag ner och satte mig på golvet. Jag orkade inte med att sitta klämd bland alla människor, åter igen känna mig förnedrad och sårad.

Nu hade en del av dom som satt i samma rum som mig lämnat rummet och satt sig i vardagsrummet. Jag reste mig upp och satte mig i vardagsrummet hos min vän, hon som alltid finns där och som alltid stöttar mig.

flera intriger hände på bara någon timma.

Jag blev kallsvettig, varm, fick huvudvärk och bara ville hem, jag tappade helt orken och kroppen bara kändes tung... jag bad om att få åka hem, kort efter var vi hemma och jag kände mig så ledsen.

som om jag gjort alla fel, men jag bara undvek att hamna i bråk och höll mig i bakrunden.

jag hälsade på alla när jag kom in och var glad och kände mig pigg.

Hur kunde en påhälsning gå så fel och hur kunde jag bli ett svart får?