helles-tankar

Senaste inläggen

Av Helena Birkeland - 14 november 2014 21:38

Hej på er!


Jag är 24 år och snart fyller jag 25 år.

Tiden bara glider iväg och jag känner att jag måstre göra något.

Jag är just nu hemma med lillan och mina 4 pojkar går i skolan och dagis..

haha.. ja shit jag är 5 barns morsa.

Vem sa att det skulle vara enkelt att hinna med allt?

Jo du det är en gåta hur man ska hinna med allt. jag kan säga att barnen tar det mesta tiden på dagarna.

Jag har börjat fundera på intressen.. oohh... jag sa intressen.. huumm... vad är det?

Ja du jag har glömt vad jag gillar att göra.

Jag älskar alla mina barn, men man kanske måste hitta något som får en att vara JAG också.

Måla kanske.. ja jag var ju bra på det ett tag.. men nej.

Börja på gym.. shit där var tiden lite snål..

Nja jag får nog ta och sätta lite prio på vad jag vill göra.



Vintern

Ja nu har min grabb på 8 bast slagit i foten och jag har fått bråka mig till skolbuss så han ska slippa gå 2,5 km..

Det tog ett par dagar ochj inte helt gratis heller då jag fick betala en vän för att köra så min son skulle komma till skolan. Ja han kan ju inte gå så långt med bruten tå och kan ju inte vara hemma för skollagen. Usch, man blir arg när saker tar onödig tid..

Men nu får han äntligen åka buss och nu kommer nästa steg att bråka om.. till vintern.. eller ja det är ju vinter, tidig vinter eller är det höst?

Ahh ja, skit samma.. dom ska gå efter en vältrafikerad väg mitt i vintern där bilar kör över hela vägen och mina barn inte går säkert. Nu kommer jag få bråka om det.. jag bor 500 meter från att barnen ska få buss.. 500 meter!!!

Nej varför ska det vara så jäkla noga med bara några meter? Det är ju barnen som går först.

Det är ju inte för att jag ska slippa gå i vinter, för jag har dom små som ska till dagis.. men kom igen, det är ju deras säkerhet. Något att ta tag i på måndag igen..



Läkare

på måndag ska jag sätta in en spiral..

Ja ett evigt tjatande om att jag sitter hemma för att lata mig.. bla bla bla...

Du som snackar om att lata sig måste vara knäpp..

Jag jobbar ska du veta, om du inte tror mig så kan du få komma hem och testa?

Jag tvättar, städar, lagar mat, tar disken, är vaken om nätter och dagar, går flera mil i veckan för att lämna barn på skola/dagis.. ja det är massor att göra jämt!

Jag trivs bra med detta, men det är sannerligen något att bita!

Jag har mina 5 barn och nu får det räcka ;)

Jag vill inte ha fler barn, även om det är mysigt.

Men man ska orka, hinna med och känna att man kan göra annat också!


Kommun

Ja så sitter jag i kommunfullmäktige också.

Ja det är ett intressant jobb och viktigt.

Jag brinner för att kunna förbättra i kommunen och för mina medmänniskor.

Ja detta är något jag satsar stort på, det är faktiskt viktigt att engagera sig i politiken.



Nej nu vet ni lite om mina funderingar.. nu blire fasiken natta..

Det har varit en minst sagt intressant dag!

Ja jag tar nya tag imorgon och hoppas på att få det lugn jag behöver!

Natt och dag vaken och allt där till ger mig inte ett humör som är på topp!

Men ny dag och nya möjligheter!

Av Helena Birkeland - 16 oktober 2014 22:06

Grym början och ett grymt slut.

Jag önskade mig alltid lugnet, kärleken, barnen och familjen.

Styrkan att alltid le och hoppet att orka med livets utmaningar.

Att få det jag alltid drömt om.. Att kanske en dag gifta mig och känna mig som den vackraste i världen för bara en liten stund.

Jag drömde så många gånger om att vara den stora kärleken till någon som kunde låta mig känna mig som DEN SPECIELLA.


Jag önskar mig även att lyckas stort!


En stund på vandring satt jag på bänken.

Bläddrade bland huvudets bilder och hjärtats minnen..

Jag saknade ett leende från min bror, hur han alltid visste rätt ord och alltid kunde vara den bästa vän man kunde önska sig..

hårda minnen som så många gånger får mina tårar att falla. Minnen som gjort mig till den jag är idag..


Jag har fått höra mycket fint från många..

Men jag vill vara annorlunda. . Ja annorlunda på det sätt att jag passar in i alla stunder..


Det finns inget i detta inlägg som är speciellt... bara mina tankar och funderingar.  

Av Helena Birkeland - 20 augusti 2014 14:43

Jag har tröttnat.. eller är det kanske orken?

Egoistiska skitar som man ska förlåtas åt alla håll.

För min del vill jag se förändringar och veta att dom inte kommit för att stanna en kort stund.

ska jag tvingas välja?

Vem ska tvingas att välja?

Jag vet att jag straffas för något som någon annan utsatt mig för..

Jag har så mycket skuldkänslor för mitt liv och allt där i.. Men på något sätt kan jag tänka att det inte är mitt fel, men känslan finns ändå kvar.

Trasiga jävla ryggen, mitt huvud som värker om vart annat pga av denna jävla spricka.. inte ens där kan man få svar.. huvudvärken som har blitt värre och värre..

En hel del mer som är jobbigt, saker som jag inte kan skriva ut här.. För att jag skäms för att vara den jag är..

Världens lägsta självkänsla gömmer sig bakom ett leende.

För min del spelar inte komplimanger någon roll.. Jag blir så klart glad när jag får några, men jag kan inte ta åt mig..

Jag har en fet jävla mur som stöter bort vackra och fina ord..

All skit, alla som sårar med ord eller handling får mig att sjunka lägre..

MEN VARFÖR KAN JAG INTE TA ÅT MIG AV ALLT FINT...???


Jag tror att kriget mellan dessa parter kommer krossa någon..

Men frågan är vem som krossas först?!

Är det VI barn?

Är det någon av det vuxna?

Jag tror inte att alla parter är redo för vad som kan hända?

Jag gissar att alla är nöjda när någon vilar i en kista, även om fel person ligger där.

Hur länge ska det krigas.....



Jag har förklarat att jag inte hinner umgås, att jag inte alltid orkar umgås och att jag har massor att göra i mitt liv..

Men att tillfredställa andra måste vara viktigare!!


Men det är alltid enklare att klanka ner på andra, att såra andra eller att lägga sig andras liv utan att ta reda på vem människan är, om vem hon/han är.. att ta reda på grunderna till att dom är annorlunda..

Nej jag vill inte ha mer människor i mitt liv som bara vill styra, såra mig eller skiter i vem jag är.

Jag kan vara din bästa vän eller din värsta fiende.. Du väljer..

Jag orkar inte springa runt och förlåta då jag redan är trasig.. När ska någon acceptera att jag är som jag är..


Nej jag vet att jag inte har så många vänner.. för vänner för mig är inte såna som sticker en i ryggen om vart annat, som utnyttjar, det är heller inte såna som gör allt för att förstöra eller såra en..


Fuck You!

Ja det är de rätta ord för den som inte kan ge fan i att lägga sig i andras liv..

Fega jävlar som värvar folk utav fel anledning..

Jag vet att någon sa till mig att man ska inte tvingas välja, men då vet inte denna att det är något jag tvingats göra hela livet..


Ingen kan någonsin veta vad jag känner, men man kan ju för fan vara human.. ?? Man kan försöka förstå, man kan göra allt för att inte såra..


Nej så många tårar som faller, så många dagar av svart..


Hej så länge, nu orkar jag inte skriva mer..




Av Helena Birkeland - 22 juni 2014 18:55

Bloggen har varit som ett ställe att söka tröst, att skriva alla tankar och ventilera sig lite..

Jag har suttit i timmar idag och bara tänkt och ja tänkt..

På onsdag går jag in i vecka 26 och tiden bara springer iväg. Det är bara 14 veckor kvar.. ca.. innan mina barn får ett syskon till!

Det är overkligt, skrämmande, lite ensamt i det hela!

Jag sitter om kvällen och stryker magen och vet att det kommer bli bra.

Att bebsen kommer att komma till en liten familj full med kärlek.

William vill ha ett syskon till, men en lillasyster säger han. Men vadå? Kan man verkligen beställa en lillasyster? Nja, det går ju inte, men önska kan man..

Vi pratade om det idag..

Jag och william satt på trappen och pratade om syskon..

Jag frågade om han verkligen ville ha en syster som skulle växa upp och ha tofsar, smink och nagellack?! Då skrattade han så gott och sa att det ville han..

Ja om det blir en bror, ja då kunde han lära honom att krypa, gå och leka :)

Ja en go gosse med hjärtat på rätt ställe <3



Nu är det dags att natta barnen och jag själv väljer kvällen nu.. Det får bli en film och soffhäng tills jag somnar.

Av Helena Birkeland - 22 juni 2014 14:29

Jag har varit med om så mycket i mitt liv och jag står upp ändå.

Mitt yttre och synen på livet har bara förändrats.

Jag Kan inte säga att jag är lycklig varje stund, att jag förstår allt och är klokare än alla andra..

Men jag ser livet ur ett annat perspektv.

Jag har lärt mig att ta vara på det viktiga som gör mig glad, jag låter ingen annan tala om för mig vad jag ska göra och inte.

Men jag har också tappat bitar i mitt liv där jag inte tillåter mig känna helt, där jag sätter upp gränser för vad andra ska veta och inte veta om mig. Att du vet saker om mig innebär inte att du känner mig.

Att torka mina tårar, stryker min kind eller kramar om mig är inte att känna mig, det är tröst för stunden.

Jag tror inte att jag kommer tillåta andra att lära känna mig på djupet..

För vad gör jag om någon andvänder det emot mig eller sårar mig för att dom känner till saker om mig som får mig att gråta tusen gånger om?

Jag har gråtit för många tårar för hur mitt liv sett ut.. Att andra sett mitt liv som något att skoja om eller inte tillåtit mig känna.. Hur kan man göra så utan samvete eller skuld?

Men alla som gjort så att mina tårar har blivt fler har också satt spår..


Jag ska ha ett barn till beräknat den 1 Oktober och jag ha inte vågat prata om det..

Jag vill inte att folk ska dömma mig innan dom vet något.

Jag berättade tidigare om missfallet som fick mig att flippa i skyn att känslor och cystor på mina äggstock.. Jag har vart inne på fler undersökningar där det bekräftades att jag skulle haft tvillingar och att jag var i v.15 när jag kom in. Min tankte var att jag skulle göra abort om jag var gravid trots bekräftat missfall, jag tog tung steg mot sjukhuset, jag hörde stegen eka i golvet och jag kände mig nervös.. Vad skulle jag få veta.. kanske att jag var gravid ändå? Med en liten ärta.. Men denna bebisen var inte liten, utan en stor bebis.. Mellan v.13-v.16

Hon frågade mig om jag ville se och ja svarade ja.. När jag såg att det var en bebis, med armar, ben och ja allt.. hur skulle jag kunna göra abort då?

För mig fanns det inget ABORT!

Jag älskade detta liv i samma sekund jag såg det.. Jag kan inte med ord beskriva..

Det är bara jobbigt att situatonen ser ut som en gör.. Men folk går med tron om att jag har det enkelt..  Många tårar rinner, mycket sress, massor att göra och hinna med innan.

Rykten, skit prat, sårande ord och förutfattade meningar..

Jag har gått 5 mil i veckan för att lämna barn på skola oh dagis, jag har haft ont i kroppen, jag har pluggat samtidigt, jag har fixat allt hemma. Jag är ensamståede och det är inte alltid lätt.

Inget blir lättare när jag blir större och större för varje vecka, med en fruktansvärd foglossning. Jag kämpar på och envisas med att inte vara beroende av någon.. För att be om hjälp har många gånger varit fel och jag vill inte att folk ska se ner på mig eller snacka skit.. Jag är en stark mamma och klarar mig bra själv utan sympati hjälp..

Döm mig hur ni vill när ni läst detta, jag kan inte göra något åt vad ni tycker.

Jag lever mitt liv så bra utan människor som vill förstöra..

Om du har åsikter så tycker jag att du kan säga dom till mig och inte gå bakom ryggen på mig..

Av Helena Birkeland - 22 april 2014 10:41

Drar en blogg!

Jag så har man fått tjat från läkare å jag är ju som jag är och gör som jag vill.

Och resultatet var ju inte vad jag väntat, men spelar ju faktiskt ingen roll längre. =)

Jag skiter i vad alla andra vill, tror och ljuger om..

Ja livet handar om att ge chanser och jag har slutat ge dom som tror att det växer på träd. 

Förlåta är värt att göra när folk vill förändra sig och inte när dom har samma skit beteende!

Men Jag känner ingen sorg över folks skit, jag känner mig lycklig i min familj & det är ju trots allt det viktigaste =)

Jag är bara impad av hur lätt det är att skita i viktiga saker, men jag mår lite gött i att ha rätt! =)


pluggat lite och dolat.. men nu kaffe, musik och dans med älskade ungarna!

Å va jag saknar en speciell person som jag inte sett på länge!

Men det ska jag ordna med så det blir av  att umgås snart!! =)

Idag är ju en redigt bra dag och jag tänker njuta av den STORT!!

Puss på söthögarna!


Ja om någon läser något och läser ut något som kan göra att du/ni tar åt er, jag ansvarar inte för era tolkningar och tänker inte försvara mig ;)



Av Helena Birkeland - 31 mars 2014 15:20

PÅ grund av min blogg så har det satt igång krig..

Jag självklart på alla håll..

Öppnar jag munnen så blir det krig, oror, beskyllningar osv..

Därför fattar jag inte ens varför jag pratar.

Med tystnad kan inget hända och jag får vara ifred.


Flytta!

Jag skulle önska att jag fick börja om.

Andas nytt, träffa nya människor och få leva mitt liv utan allt..

Men jag kan inte flytta för då brister mitt hjärta på andra plan och en otrolig saknad skulle göra mig så svag.

Jag vet inte längre vad jag kan göra för att förändra mitt liv.


Livet!

Just nu pluggar jag heltid och det är inte lätt..

Jag har ej fått dagis ännu så barnen och jag sliter på timmarna tillsammans i pluggande/lek/lunch osv..

Sen varannan vecka går jag en mil om dagen och tappar mina timmar i pluggandet där också. men jag vill ju hoppas att jag löser detta..

Sen har jag inte kommit iväg på läkarbeslök och lektioner som jag skulle behöva för att mina barn som sagt ej har dagis. Men hur löste vi det då?

Jag tog med dom på Matten för att får mina uppgifter, är hon upplyser mig om att matten inte är någon distans kurs.. Nej smart!

Jagar underskrift av sonens pappa.. nej det gick inte.. det tar för tok på lång tid.. Boende förälder kan inte skaffa dagis för det ska "väntas".. Ja har annat att göra än att vänta!

Hur är systemet så bra tänkt när dom gör att inte föräldrar som är boendeföräldrar ska kunna skaffa dagis?


Tystnad!

Jag tror inte att människor som genuint mår dåligt är tysta om det..

Jag tror att man har ett rop på hjälp och försöker få folk i ens närhet att inse vad man känner..

vännerna, släkten och andra kan bara inte tolka signalerna..

Det gör att man känner sig ensam, att man ler fast inget finns att le åt, man faller i hysteri/panik och ångest..

Det behöver inte vara något som folk ser utan i in egen tysthet..

Glöm INTE att även den som SKRIKER HÖGST på HJÄLP kan behöva den...

Tystnad talar inte alltid för något FEL!








Av Helena Birkeland - 20 mars 2014 11:49

Beslutet är mitt, bara mitt sa hon..

Men hur kan det bara vara mitt?

Att ta ett beslut som jag får leva med hela livet..

Man förändras mer och mer som person av alla steg man måste ta, alla korsningar man behöver gå igenom..

Beslutet är inte bara mitt, för om det vore bara mitt så skulle förståelse växa på träd..

Jag har hamnat där jag inte vet varjen bu eller bä.. Där jag inte ser mer än någon cm framför fötterna.

Stegena i livet får mig att vilja vandra långsamt..

Jag kan ibland vara blind för dom som finns i mitt liv, för dom som har rätta orden, för dom som får mig att må bra..

Jag tror ibland att jag letar efter spänningen..


Vet!

Jag vet hur det är att sitta fast,

Att inte se det fina.

Jag har fyra underbara ungar och jag ångrar inget i mitt liv!

Jag har så många barn för att jag vill det!

Jag kanske missat att läsa mina betyg i gymnasienivå, men vad gör det?

Det ska ju andra skita i!

Jag är bara 24 år och jag tror att jag hinner allt jag vill hinna ändå


Jag vill resa till många vackra och underbara ställen,

jag vill åka till Paris och se Mona Lisa

Jag vill vandra i skogen

jag vill bara sitta på en stubbe och grilla korv

Jag vill läsa ekonomi

Jag vill ta körkort

Jag vill gifta mig!

Det finns så mycket mer jag vill göra..

MEN


Finns det något i min lista jag inte kan göra när jag har mina barn?

Jag tror inte det!

Jag tar livet som det kommer och väntar inte på att förändringarna ska trollas dit utan jag fixar förändringarna själv!

<3<3<3<3<3<3


Presentation


Helena heter jag och jag är 23 år och jag är mamma till William, Kevin, Alexander & Theodore!

Bloggen om allt! Ska börja lägga upp videos och mer bilder på hemmet, familjen och roliga saker :)

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik

Kims minnessidor

Min bror Kim Lindqvist

        


Skapa flashcards