Besöket på kyrkogården tog hårt idag.. 

Att se ett litet barn gråta av saknad, att höra mina barn säga att dom vill träffa sin morbror och B.. 

Vad ska jag säga för att lindra barnen sorg när jag inte vet hur jag ska lindra min. Jag vill bara säga att vi ses snart..  

Men det går inte... Det gör så ont i mig..

Varför togs dom ifrån oss.. 

Underbara människor..

William ville till minneslunden och gick dit för att skänka en tanke till lill-Kim.. 

Jag började nästan gråta idag.. jag ville inte gå till minneslunden för det gör så jävla ont av all sorg..

Jag har tänkt mycket på vad jag ska göra i all sorg.. vem ger en hjälp.. alltså när detta händer.. varför finns det ingen kris hjälp för andra anhöriga.. så som syskon.. ??

Jag satt här nu och bläddrade i telefonen... så såg ja lillebror var kvar... jag tryckte på hans nummer och ringde.. men kom till telefonsvar... måste det göra så här ont... 

Tårar faller som mest när jag är själv... jag vill inte gråta framför

Någon.. jag vill inte att någon ska tycka synd om mig.. 

Jag vet att ingen kan veta hur jag mår.. men någon kanske kan förstå saknad.. alla går igenom saknad.. 

Jag tar en sak i taget och en dag i taget...

Pratar med någon nu.. för ALLT jag varit med om och det känns skönt...

Vissa dagar går det bara ner.. 

Men allt ska bli bra ♡