Beslutet är mitt, bara mitt sa hon..

Men hur kan det bara vara mitt?

Att ta ett beslut som jag får leva med hela livet..

Man förändras mer och mer som person av alla steg man måste ta, alla korsningar man behöver gå igenom..

Beslutet är inte bara mitt, för om det vore bara mitt så skulle förståelse växa på träd..

Jag har hamnat där jag inte vet varjen bu eller bä.. Där jag inte ser mer än någon cm framför fötterna.

Stegena i livet får mig att vilja vandra långsamt..

Jag kan ibland vara blind för dom som finns i mitt liv, för dom som har rätta orden, för dom som får mig att må bra..

Jag tror ibland att jag letar efter spänningen..

Vet!

Jag vet hur det är att sitta fast,

Att inte se det fina.

Jag har fyra underbara ungar och jag ångrar inget i mitt liv!

Jag har så många barn för att jag vill det!

Jag kanske missat att läsa mina betyg i gymnasienivå, men vad gör det?

Det ska ju andra skita i!

Jag är bara 24 år och jag tror att jag hinner allt jag vill hinna ändå

Jag vill resa till många vackra och underbara ställen,

jag vill åka till Paris och se Mona Lisa

Jag vill vandra i skogen

jag vill bara sitta på en stubbe och grilla korv

Jag vill läsa ekonomi

Jag vill ta körkort

Jag vill gifta mig!

Det finns så mycket mer jag vill göra..

MEN

Finns det något i min lista jag inte kan göra när jag har mina barn?

Jag tror inte det!

Jag tar livet som det kommer och väntar inte på att förändringarna ska trollas dit utan jag fixar förändringarna själv!

<3<3<3<3<3<3